SigneGry

Idag är sista dagen av frihet. Iallafall för några månader fram över. Känns hel-knäppt och tomt. Haha. Men samtidigt är jag full av förväntningar inför den kommande terminen. Jag ska fan börja nian. Det känns knäppt. När man gick i förskolan var ju niorna så sjukt stooora och farliga. Men jag känner mig varken stor eller farlig? Det ska kanske inte kännas så mycket när man börjar nian. Det är kanske nu man ska längta till gymnasiet? Det är nu man är så sjukt skoltrött, men man måste samtidigt lägga in sista knuffen, bita ihop och plugga ännu hårdare. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av nian. Det som skrämmer mig mest är nog nationella proven. Men jag tycker samtidigt det är så sjukt fel med hela denna nationella-proven-hysterien. Eller att nationella proven ens existerar, det är fel. Så egentligen vill jag inte låta dem skrämma mig. Men det blir väl så automatiskt.

Det känns som om det är de nationella proven man förbereder sig inför. Att det är ett test på allt man lärt sig genom hela sin skolgång. Nej! Vafan. Jag vill inte gå in i väggen innan jag ens börjat gymnasiet. Mitt största mål med nian är nog att ha jävligt kul. Njuta av sista tiden med underbara klasskamrater. Och min älskade lilla skola som jag gått i hela min skolgång. Alla skolor har brister men jag är glad över att jag får och fått gå på rävlandaskolan. Den har ju varit med att forma mig till den person jag är idag. Nu när det bara är ett år kvar börjar jag få lite separationsångest. Tack för alla fina och minnesvärda år!

♥