SigneGry

Det är året tvåtusentios allra sista dag. Hur sad känns inte det? Jag har lite tvåtusenelva-ångest haha. Typiskt mig att alltid ha ångest inför allt. Om det är något som jag verkligen är expert på är det att bli nervös, få ångest eller att oroa mig inför något. Det kan vara något så löjligt som att gå på bussen. Tänk om inte mitt busskort fungerar? Eller: Tänk om någon person jag inte vill träffa sitter på bussen då kan det bli pinsamt. Det är sånna här tankar som fyller mitt huvud praktiskt taget hela tiden haha. Konstigt att jag är trött på kvällen? Alla tankar kretsar såklart inte om buss & busskort. Det kan vara att vi ska hem till någon jag inte känner så väl. Det värsta jag vet är att hälsa. NI vet sträcka fram handen och säga hej jag heter ..... till någon man inte träffat?! Usch & bläää! Eller ännu värre. NI har träffats några gånger men du vet inte om ni ska kramas eller ta hand. Nu snackar vi jobbigt läge!