SigneGry

Det är precis så jag känner. Ingenting är som förut. Och jag vet inte varför. Eller jag vet varför men ändå inte, det är inte jag som förändrats. Vet inte vad jag ska säga eller göra. Är rädd för att förlora dig helt. Jag har lärt mig av tidigare erfarenheter att det inte går diskutera saker och ting med dig. Men jag måste kanske ge det ett försök till. För detta funkar inte, mina frågor blir bara fler och klumpen i magen växer sig allt större. Tänk om allt går förlorat pga att jag inte vågat säga det jag känner. Så får det bara inte bli.