SigneGry

Jag hade sett fram emot en låååång sovmorgon men nej, här vaknar vi halv tio. Har nu ätit en mysig lördagsfrukost men mami och papi. Dock ingen social sådan, mami och papi läser tidningen och jag är on the computer... Men jag ska snart slita mig. Måste verkligen plugga. Har två hyfsat stora praouppgifter och en liten mindre. Så det är väl bara att sätta igång. Men jag vill inte, jag är trött och vill sova eller kanske läsa en bok? Åh, jag läser en så himla bra bok just nu. Den heter "En blomma i Somalias öken." Men i början är den verkligen så fruktansvärt hemsk, helt sjukt att kvinnor behandlas såhär. Ännu idag liksom. Så jävla fel. Här har ni en väldigt kort och snabb sammanfattning: "Den sanna berättelsen om en somalisk flicka som blev stjärnmodell och om hennes modiga kamp mot kvinnlig könsstympning."

Här är ett utdrag ur den hemskaste delen ur boken: "Jag kände mig skräckslagen när minnena av Amans plågade ansikte plötsligt kom störtande över mig. "Det här kommer att göra ont!" mumlade jag med roten i munnen. Mama börjde sig över mig och viskade: "Du vet att jag inte kan håla fast dig. Det är bara jag här nu. Så, försök vara en duktig flicka, älskling. Var modig för Mamas skull, så kommer det gå fort." Jag kikadde mellan mina ben och såg zigenarkvinnan gör sig beredd. Hon såg ut som vilklen gammal somalisk kvinna som helst. Hon tittade strängt på mig, med något dött i i blicken, och började rota igenom en gammal kappsäck. Jag följde hennes minsta rörelse med blicken eftersom jag ville veta vad hon skulle skära mig med. Jag förväntade mig att få se en stor kniv, men istället drog hon upp en bomullspåse ur kappsäcken. Hon stack ner sina långa fingrar i kappsäken och fiskade upp ett trasigt rakblad. Hon undersökte det genom att vända det fram och tillbaka. Solen hade precis stigit upp, och det var tillräckligt ljust för att man skulle kunna se färger, men inte några detaljer. Men jag såg att den naggade rakbladskanten var täckt av intorkat blod. Hon spottade på rakbladet och torkade av det mot klänningstyget. ................... Jag hörde ljudet av ett slött rakblad såga fram och tillbaka genom huden.... Det finns ingen möjlighet i världen att jag kan beskriva hur det kändes. Det är som om någon skär genom köttet på dina lår eller hugger av dig en arm, förutom att det här är fråga om kroppens allra känsligaste delar."

Uschuschuschusch! Jag mår dåligt över att läsa sånt här. Men det är viktigt att uppmärksamma. Detta pågår just nu. Det dör sååå många flickor pga könsstympning. Som ni förstod av texten är det inte så hygieniskt. Man har tur om man klarar sig. Och även om boken till en början är sjukt hemskt och jobbig blir det tillslut som en solskenshistoria. En bok som jag starkt rekomenderar!