SigneGry

Jag släpade mig mirakulöst nog ner till träningen igår. Jag genomförde den till och med utan att dö (även om det var ibland kändes som om jag skulle kolavippen). Efter träningen stressade jag hem och duschade. I nästa sekund satt jag på moppen igen på väg ner till bussen. Jag fick nästan kasta mig på den i farten haha. Jag gled därefter ner på ett säte nära till hands och ägnade mer än halva bussresan åt att eftersvettas och hyperventilera (typ). Jag kom hem till Erik nån gång runt halv elva. Han, Signe och hans nya rumskamrat Joakim satt då och chillade i soffan - jag joinade med chips och godis. Jag tror lampan släcktes någon gång runt tolv. När jag vaknade halv elva imorse var jag mer död än levande. Snacka om att ha legat i dvala. När man sovit alldeles för lite en längre och sedan kontrar med en tio-timmars-sömns-natt blir det pannkaka av skiten (kroppen). Efter några koppar te och lite knapringar på gårdagens chips börjar jag nu sakta men säkert återvända från himlen till jorden.