SigneGry

'

Hejhejhej!

Jag vill börja med att tacka alla fina människor, lagkamrater och Halmstad för den här helgen! Det har varit så himla supermysigt och framförallt har vi haft roligt! Vi spelade skitbra match mot Fjärrås också som gav ett litet kvitto på att säsongen kanske ändå kan gå vägen om vi kämpar. I fredags var det inte läge att dra ut eftersom vi hade match dagen efter men vi hade vår egen lilla fest på hotellrummet istället. Lördagen startades med en morgonträning som var fruktansvärt tung. Träningen i sig var inte så jobbig men för lite sömn och rumsfesten hade satt små spår haha. Efter matchen käkade vi middag och sen var det dags för party. Eller aa, till en början var allt sjukt oklart men vi förfestade först på rummet och hamnade tillslut på en bar. Där fanns det dock inget dansgolv så vi gick tillbaka till hotellet där det låg en nattklubb. Det fanns bara ett problem, som inte blev ett problem, åldersgränsen var 23. Men vi körde en fuling: höll huvudet högt, följde på ett gäng och marcherade rakt in. Nemas problemas. Det tråkiga var att alla i laget inte kunde vara tillsammans då det var några som inte kom in. Tur att det iallafall fanns lite småfester på hotellet också. Det var heller inte bara typ två stycken som inte kom in, utan det var ett gäng. Annars hade det varit hemskt.

'

Idag har nog varit den hemskaste dagen i mannaminne. Efter tre timmars sömn var det bara att resa (släpa) sig upp ur sängen. Vi skulle nämligen ha ett morgonpass klockan kvart i nio i morse!!! Det blev som tur var inte mer än en liten promenix, om vi hade behövt springa hade jag d.ö.t.t. Frukosten var också en pina. Jag trodde att jag var sugen på en våffla men när den väl låg där med grädde och sylt kunde jag inte äta den. Fy fasen. Det var inte värt att riskera en olycka så Maria fick glatt trycka i sig den medan jag satsade på juicen och teét istället. Bilfärden hem vill jag inte ens kommentera. Det första jag gjorde när jag kom hem var att sova i typ två timmar. När Agnes ringde och väckte mig mådde jag om möjligt ännu sämre. Kanonkul. Och det första mamma och pappa frågade när jag kom upp varr när jag hade tänkt att börja med mitt tal och NAK-sammanfattning som jag har till imon. Just då kände jag: DIE MOTHERFUCKER DIE! Men jag tror inte att det hade varit ett särskilt konstruktivt utlåtande så jag gav dem mördarblicken och muttrade något lamt till svar innan jag återvände till rummet igen. Nu mår jag mycket bättre och jag har gjort klart talet. Det jag har kvar är en bit av sammanfattningen och att repetera talet. Jag har nämligen svenska nationella muntligt imon. Niiice.

'

Tyvärr har inte kameran hängt med så mycket men några bilder kommer så småningom!

Pusselipussen!

igår på Bulls