Det sovande folket.
Jag förstår mig inte på de som talar illa om skatter. De som tycker att skatter är en börda, att det är orättvist att staten kräver in pengar. ”Mina pengar är ju mina pengar, varför ska jag betala för andras behov...” Ja, varför ska du det, tro? Låt mig börja med att göra min ståndpunkt klar. Jag tycker precis som jag skriver i rubriken att skatterna är en viktig sak som behövs för att ett samhälle ska hålla ihop. Utan skatter skulle vårt samhället vara ännu mer ojämlikt än vad världens nu framsvepande högervindar ännu lyckats åstadkomma.
Skattesystemet har självklart inte alltid sett ut som det gör idag. Förr betalade folket olika avgifter till sina kungar och furstar mot att de blev försvarade i krigstider. Framförallt handlade det ju om att betala adelns leverne (adeln var själv skattebefriad). Idag har skatter andra syften, i alla fall här i Sverige. Inom politiken har det genom åren diskuterats två olika typer av skattesystem, progressivt skattesystem och platt skattesystem. Den progressiva skatten innebär att ju mer man tjänar desto högre procentsats ska man betala. Det platta skattesystemet går ut på att alla skattar lika stor del, oavsett lön. I Sverige har vi idag en blandning av dessa två. Alla svenska medborgare betalar en kommunal skatt på ungefär 30 procent. De som tjänar mer än cirka 34 000 kronor i månaden betalar också en statlig skatt på 20 procent på den summa som överstiger brytpunkten. De som tjänar över 50 000 kronor i månaden betalar ytterligare en skatt på cirka 5 procent, den så kallade värnskatten.
Vi behöver relativt höga skatter för att samhället ska hålla ihop. De utjämnar, till en viss del, skillnaderna mellan fattiga och rika. De gör det möjligt för alla, oavsett bakgrund eller inkomst, att få ett drägligt liv. Det är tack vare skatterna som vi har fri tillgång till sjukvård, barnomsorg, skola och tandläkare upp till en viss ålder. Det är tack vare skatterna som kommunerna kan satsa på infrastrukturen. Utan skatterna skulle varken barnbidrag eller andra bidrag finnas. Våra föräldrar eller så småningom vi själva skulle inte ha något äldreboende att bo på. Om vi inte tillhör den minoritet som tjänar tillräckligt mycket pengar och är oberoende av de ekonomiska förändringar som sker i samhället. För det är de som är ekonomiskt oberoende eller i alla fall höginkomsttagare som är vinnare när skolorna, sjukvården och allt inom välfärden privatiseras.
Argumentet skattemotståndare använder är att det ska vara upp till var och en att bestämma över sina tillgångar. Att betala mindre i skatt innebär mer i plånboken, vilket innebär att man själv kan bestämma och prioritera sina utgifter. Problemet med detta tankesätt är att det helt enkelt inte går ihop. Att privatisera det som idag är skattefinansierat vore att tvinga en stor del av befolkningen att välja mellan de saker som idag anses vara medborgerliga rättigheter. Det skulle bli för dyrt att betala både skola, sjukvård och äldrevård. De som tjänar tillräckligt mycket påverkas inte, men som vanligt slår det värst mot de fattiga.
Vi läser varje dag om för stora barngrupper i förskolan, dålig äldreomsorg, avregleringar och nedskärningar. Det är dags att öppna ögonen och se att detta inte handlar om enskilda sakfrågor. Problemen har en gemensam nämnare och det är år av skattesänkningar och de själviskas ideologi.
Visst, det är aldrig bra med extremism och jag tror inte på en chockhöjning av skatterna. Argumenten att höga skatter leder till braindrain och att låga skatter fungerar som en morot för att jobba sig uppåt med chans att tjäna mycket pengar, är svårt att argumentera emot. Självklart är det viktigt för ett lands utveckling att motivera människor att utbilda sig inom högre studier och att göra karriär. Självklart behöver Sverige en elit. Utan detta kan Sverige inte etablera sig på den internationella marknaden. Man kan ha olika åsikter om vad som är bra eller dåligt, men att stå utanför den internationella marknaden är samma sak som att göra landet bankrutt. Å andra sidan är skatten inte en avgift till stat, kommun och landsting som bara går till vissa i samhället. Den går till alla. Att betala skatt kan liknas med att investera i sig själv, sin framtid och sitt eget liv. Men också i sina vänner, föräldrar, barn, barnbarn och alla andra medborgare. Våra medmänniskor. Skattefrågan är i grund och botten en fråga och moral och solidaritet.
Forskningsstudier visar också på att människor som lever i länder med stor ojämlikhet mår sämre. Undersökningar pekar på att dessa samhällen är mer socialt dysfunktionella, vilket i sin tur har negativ påverkan på många andra faktorer. Det fungerar som en slags dominoeffekt. Det intressanta är att ojämlikhet inte bara påverkar de sämst ställda. Det är bevisat att alla människor, rika och fattiga, mår sämre av ojämlikhet. Andelen sociala problem och hälsorelaterade problem är mycket högre i ojämlika länder än i de mindre ojämlika. Alla vinner på ett jämställt samhälle.
Jag vill nu att du som läser det här ställer dig frågan varför en relativt hög skatt är nödvändig. Jag hoppas och tror att du ganska snart kommer ha ett svar. Jag väljer att avsluta med ett citat av John Donne som sammanfattar på ett ypperligt sätt:
”Ingen människa är en ö, helt lämnad åt sig själv;
varje människa är en del av kontinenten,
en del av fastlandet.”
