SigneGry

Igår kom Emma hit på en classic fredagkväll med mys, idol och gottis. Precis vad vi båda behövde tror jag. Imorse vaknade vi båda lite halvtunga i huvudet efter ovanligt många timmars sömn. När jag överraskar kroppen med så mycket sömn den egentligen behöver vaknar jag upp och känner mig nästan bakis. Det är väl för att kroppen tar chansen att ta igen förlorad energi. Jag måste bli bättre på att gå och lägga mig. Är arton år och har ännu inte lärt mig. Det lär ta en hel livstid. 

 

Ikväll ska jag på teater och därefter vankas det utgång. Därför behöver jag få understökat en del saker innan dess. Imorgon lär kropp och knopp vara halvmöra. Jag är som sagt ensam hemma, det är faktiskt ganska mysigt. Det är rogivande på något sätt. Det är en sak att vara ensam men en annan sak att känna sig ensam, ibland är skillnaden hårfin.