Finaste du. Eller egentligen vill jag säga äckliga jävla skitstövel. Men det kan jag inte. I vilket fall så orkar jag inte gå och hoppas mer, och sedan bli besviken. Samma visa varje gång. Det komiska är att du antagligen är helt omedveten om allt detta. Du har antagligen inte ens förstått. Men isåfall visar det bara att jag gör rätt beslut i att släppa dig. För det är ganska uppenbart.
Men du har inte så tydlig, det ska du fan veta. Jag vet aldrig vart jag har dig. Ibland känns allt så jävla bra, och sen kommer besvikelsen. Som vanligt..
Men vet du? Jag kommer hitta någon annan. Någon som förstår och uppskattar mig, och som även visar det. Jag vet inte, jag har kanske inbillat mig hela skiten. Det tror jag dock inte men då får det vara så. Jag är dessutom säker på att du också kommer hitta någon. Men chansen på mig, den har du från och med nu, bränt. Hur töntigt detta än låter så kommer du ändå alltid finnas i mitt hjärta, som den första killen som fick mig att bli nervös och fumlig. Den första som fick min puls att rusa och som fick mig att gå på rosa moln av ren lycka. Men som också slutligen alltid gjorde mig ledsen, besviken och vilsen.
Kärlek// Signe

Kommentarer
Postat av: Nora

Sötnos, hur är det? Du vet att du alltid kan ringa om du vill prata, har alltid mobilen med mig. Jag kommer hem på fredag, kanske vi kan träffas då? Eller, om du är hemma så gör vi ju det automatiskt, så du får gärna vara hemma (: Älskar och saknar dig, puss och kram Nora

2010-10-06 @ 10:34:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0