H ♥ H

Nu är det bestämt. Den 7e juni kommer jag och Jennie se Håkan på Ullevi, i ren eufori. Fyra dagar tidigare kommer vi ha sprungit ut från Hvitfeldtska och kastat våra mössor i luften (förhoppningsvis även lyckats fånga dem). Fyra dagar senare kommer jag att fylla 19 och livet kommer att vara så jävla bra. Detta kommer att bli min sjätte gång som jag ser Håkan live. Första gången jag såg honom var på Peace and Love år 2009. Vi stod allra längst fram och dagen efter hade jag blåmärken på mina höfter för att alla människor, närmare bestämt 40 000, också ville stå längst fram. Jag förstår varför de ville det. 
 
Bild från 2009, fina Håkan
 
 
 

Söndag

Hej på er!
 
Hoppas ni mår bra. Jag är nu tillbaka efter några dagars frånvaro. Förra veckan var inte att leka med. Var tvungen att sitta uppe sent på nätterna och gå upp tidigt på mornarna för att hinna klart med examensarbetet. Men det var det värt för i torsdags, några minuter innan deadline, blev jag klar! Sen dess har kroppen varit helt urladdad. Idag känner jag mig lite mer som människa då jag tog en rejäl sovmorgon och har slappat hela dagen. Den här veckan har jag bara en presentation om Dadaism och ett kriminologiprov på schemat vilket känns riktigt skönt. En annan positiv sak är att jag förra veckan fick klartecken om ett sommarjobb. Det är inte helt klart hur arbetsperioden kommer se ut men det kommer bli riktigt kul. Man kan säga att jag och tre till har blivit anställda av kommunen för ett projekt. Upplägget är inte helt bestämt men i stora drag ska vi undersöka hur ungdomsinflytandet i kommunen ser ut i nuläget samt hur man ska förbättra ungdomsinflytandet. Resultatet kommer väl sammanställas i någon form av skriftlig rapport. Spännande och utmanande uppgift!
 
Nu  ska jag äta glass och chokladsås. 
Ha en fortsatt fin söndag.
 

BYE FOR A WHILE

Tjena! 
 
Tänkte bara kika in och säga hej. Kommer inte att uppdatera så mycket de närmaste dagarna. Gymnasiearbetet skall in på onsdag, tills dess går jag nu in i ett pluggmaraton. Jag har ingen mobil, borta från sociala medier, och nu bye bye bloggen. Haha, ett avgiftningsprogam utan dess like. 
 
Puss så länge, hörs på torsdag!
 
Ojoj, hittade gamla bilder från en plåtning för en garn- och stickatbutik som jag gjorde för en massa år sen. I åttan om jag inte minns fel. Fjortis-Signe
 

 

Söndag

Åh, försöker att inte deppa allt för mycket över mobilstölden men det är fasen inte lätt. Det går så långsamt allting, försäkringsbolag som skall ringas, polisanmälningar, nummer som skall spärras osv. Jag vill ju bara ha tillbaka min mobil. 
 
Jaja, till något roligare, idag spelade vi säsongens första träningsmatch. De första matcherna är alltid lite som bambi på hal is haha. Ett vinteruppehåll från elvamannaplanen gör mycket med både kropp och knopp. Inomhusfotboll är ju en helt annan sport. På elvamanna är det stora ytor som skall täckas och vårdas haha. Men matchen gick helt okej för att vara premiär och kroppen kommer vara lite mör de närmaste dagarna. Jag tror inte jag har kastat så många inkast någonsin haha, är beredd på rejäl träningsvärk i armar och axlar. Men det är gött. 
 
Nu måste jag ta tag i plugget. Ska försöka få klart min avhandling idag. Wish me luck!
 
Puss
Här ser ni förresten mitt lilla öra som är nypiercad, den brevid ringen är nyast. Just nu sitter där en ful läkering i titan men om några månader kan jag byta haha ;) 
Har skaffat skägg också. Svårt att kontrollera hårväxten...
Signe aka galen sjöman. Ajaj kapten
åhå, vad kul man kan ha med photobooth. Signe aka krim-från-the-hood
 

<3

Idag har vi haft en riktig mysdag hemma hos Jennie. Tittat på Harry Potter, lyssnat på Bon Iver och ätit semlor. Precis vad vi orkade med och precis vad som behövdes. Älskar mina fina vänner! Är lyckligt lottad över att vara omringad av så många kloka, snälla och roliga människor.
 
Tre, lite lätt slitna, individer <3
 

Lördag

Hej där. Mår ni bra? Hade ni en fin gårdag? 
Jag hade i det stora hela en supertrevlig dag som bjöd på en så himla fin överraskning. Vår Amanda är hemma från New Zeeland!! Den rackaren lurade oss allihop och dök upp från ingenstans. Hon skulle egentligen inte komma hem förrän närmare sommaren. Fint att hon är här. Jag, Jennie och Amanda gick efter en fika på bio, 12 years a slave (sevärd), sen piercade vi oss innan vi fortsatte hem till Jennies föräldrar på middag. Innan vi åt bjöds det på bubbel och chokladdoppade jordgubbar i alla-hjärtans-dag-tema. Så fina! 
 
I alla fall, efter maten mötte vi upp gänget för några öl. Det blev nog några för många för satan i gatan vad jag inte mått bra idag. Det var länge sedan jag var så bakis. Lite halv generat antog jag Jennies himla nominering också. Tycker verkligen att hela grejen är helt meningslös. Praktexempel på vad lite berusning kan göra med ens knopp haha. Aja, nu är videon där och sånt är livet. Om jag hade gjort det idag skulle jag istället utmanat till att smsa 50kr till Rädda barnen eller annan hjälporganisation. Lätt att vara efterkloker. Men jag kan ju faktiskt nominera er! Så, ni har 24h på er. Go!
 
En tråkig sak som hände igår var dock att min mobil blev stulen. Min fina, nya, lilla snövit. Fy katsiken för den som hade mage att knycka den. En polisanmälan är gjord och jag kommer få en ny genom försäkring men ändå, så himla tråkigt. 
 
Two pics i hallen innan jag åkte hemifrån igår. Puss!
 
 
 
 

Alla ♥ dag

Morsning och glad alla ♥ dag. Om ni tänker fira med er kärlek, familj, era vänner eller inte alls så önskar jag er i vilket fall en fin dag. Jag själv ska först på biodejt med en kompis, sen ska jag som sagt pierca mig och ikväll blir det öl med girlsen. Bra dag! 
 
Pussar och kärlek 
 

Råkosttortilla!

Jag tänkte tipsa om ett supergott och (såklart) superenkelt recept på lunch, enklare middag etc. Jag tänkte däremot också varna för att rivjärn är farligare jävlar (se bild).
 
Recept: vanliga tortillabröd, ruccola, yoghurtsås, fetaost, jalapenos, valfria grönsaker, råkostsallad.
Yoghurtsåsen görs enklast på vanlig yoghurt och valfria kryddor (färska är godast, tex koriander, basilika)
Råkostsalladen: Riv det du vill ha i, tex morötter, rödbetor och kål. Gör dressing på dijonsenap, vitvinsvinäger, olivolja, honung, salt och peppar. Blanda.
 
Proppa tortillan med tillbehören och vóila! 
 
Men som sagt, var inte lika klumpiga som jag och riv bort halva tummen. Varken skönt eller vegetariskt, om man nu är vegetarian. 

stolthet och rädslor

Jag tror att det är många med mig som kan skriva under på citatet nedan. Finns det något mer frustrerande när en person man så gärna vill prata med inte skriver? Samtidigt som man vet att det bara är upp till en själv att skriva känns det helt superduperomöjligt att börja konversationen. För visst är det så mycket bekvämare när andra tar initiativet? Det är inte lätt det där haha. Jag undrar hur många människor som inte skulle vara singlar om spärren och rädslan för att ta första steget skulle vara lättare släppa. Säkert en hel del som istället vandrar runt i singellivet och ser fram emot alla-hjärtans dag (not). Om vi blev bättre på att släppa på spärrar på grund av rädslan för att förlora sin stolthet eller att bli sårad så skulle vi minsann kunna bidra till lösningen på bostadsbristen i samhället! Enkel matematik haha, om än något lite för enkel lösning kanske...
 

Är det okej om jag går och lägger mig igen?

God morgon!
 
Skall hålla mig kort, har kanske något försent insett hur panik det är med gymnasiearbetet. Det ska nu in om mindre än en vecka och jag har kommit... ingenstans. Eller jag ska börja på min avhandling. Det är så jäkla mentalt jobbigt att skriva vetenskapliga rapporter. Och jag vet att jag låser mig själv genom att tänka så, det går runt i en ond cirkel. Jag vet att jag kan, jag har gjort det förut. Men den här gången sitter det jävligt långt inne. Aja, det är bara att säga hej då till livet i en vecka framåt och kötta järnet. Annars kan jag glömma min examen. 
 
Skön start på dagen haha. Hoppas i alla fall att ni kan slurpa i er morgonkaffet i lugnan ro. 
Pussen
 
Hmm, kom på att jag inte visat min piercing, den är över en månad gammal nu. Börjar nästan bli lite gammal och skrynklig ;) Ser ni den? Uppe i hörnet sitter den och glimmar. På fredag är det dags igen...Om det är 14åringen i mig som gör revolt och tar hål i naveln eller rebellen som blingar upp bröstvårtan, det återstår att se. 
 

Trenchen

Jag började letade efter en trenchcoat för flera år sedan men har väl det senaste året lagt letandet på hyllan. Men så fann jag den nu i lördags. Jag är så nöjd och ser det lite som en investering. Den har ett andrahandsvärde, om jag mot förmodan skulle vilja sälja den, och är av såpass bra kvalité att jag kommer kunna ha den i många år framåt.
 
Har inte hunnit ta ordentliga bilder på den än men ni får några mobilbilder tagna i butik så länge.
 
Haha, koncentrerad tjej
 
Trött tjej
 
 

This is not a love story

Jag tänkte i brist på skrivfeeling bjuda med mig av en liten novell jag skrev förra veckan. Inget masterpiece direkt men om ni känner för att läsa en liten historia på knacklig engelska så... enjoy! Passar bra så här inför alla hjärtans dag haha.

 

It was a classic winter day in the beginning of January. The snow lay almost like a thick white blanket and lulled all that would flourish in the spring. The snow crust sparkled beautifully and reflected the sun’s rays. It was a beautiful day and I was happy, albeit a little nervous. If I had known what I had to wait my stomach would have been whined of nervousness, happiness would have been replaced by feelings of misfortune. But what did I know when I expectantly drank my morning coffee while I thumbed trough todays GP. Intoxicated by love I never thought beyond the idea that we would see each other. Nothing could go wrong; no one could wake me from my magical love sleep. But so painful and humiliating only life can be was I torn, that beautiful winter day of January, out of my pink mist just as brutal as I once ended up there. 

 

Looking back I remember how I facile hummed on my way to the bus, how I now and then stopped and squinted at the sun. It was cold but I was warm inside and the sunlight warmed. The bus was a few minutes late; the public transport has always had a remarkable capacity to forget that winter will return year after year. I was not touched by the delay. I would surely soon meet him. Just the thought of it made me smile. At the same time I knew that what we were doing was not okay. He was married and had a child. The smile disappeared and reality caught up for a few seconds. Then came the picture of him and his laughter into my head again and my doubts were gone. It did not matter if we were doing something that was wrong. It was he and I and how could we be wrong, we could not.

 

Finally the bus arrived and I got on, greeted the driver and slid down on an empty two-seated seat. It was a bit crowded on the bus, a mixed troop of people. I was wondering where all these people were going, what they were thinking about? Maybe I was not the only one who would go on a date. I glanced at the woman who was sitting on the seat diagonally in front of me. She seemed to be deeply sunken into her book. I tried to get a glimpse of which book she was reading, it was a long time ago I read a really good book. I used to blame the fact that I did not have time to read, if I had been honest with myself, I had realized that I simply did not prioritized my time after that. Even though a bad conscience often stroked me because of my lack of reading skills I did not do anything to change the situation. Reading books and get along with the authors’ jungle belongs to today’s general education. You are automatically considered a bit unwise if you do not read.  Now I decided that I would get better when it came to prioritize book reading. There are, after all, few things more satisfying things than reading a really good book. If I only could see which book the woman diagonally in front of me was reading, I would next day go to the library and borrow it, that I promised myself.

 

Suddenly the woman looked up and eyed the surroundings. Could it be that she had felt my gaze burning her neck? I looked down, embarrassed. I looked up to be greeted by two curious eyes. She had apparently not been very into her book; she had noticed that I had been staring at her. What an embarrassment! What would I do now? I did not have time to neither think nor worry because soon she sat down on the seat next to me, held out her hand.

 

-       Hi, she said. Do you like the book?

-       Ehm, what book? I said.

-       Yeah, I mean, I thought the reason you looked at me was because you recognized the book I am reading. But perhaps I was mistaken?

I felt like sinking trough the earth but eventually squeezed out:

-       Oh, haha, so you noticed… I just got curious, I want to become better at reading books.

 

After I confessed my desire it said, “click”, then the conversation floated. Her name was Marit. She proved to be a publisher and therefor very interested in literature. She told me about innumerous authors and books. And when we glided over to the movie world could I also contribute with inspiration. Marit was truly a person with character.  I had not met a person with so much energy and enthusiasm like her for a very long time.  I wrote down book tip after book tip.

 

While the bus was taking us from stop to stop our conversation became more personal. Who was she? Who was I? She told me about how she got interested in literature. It was when she started a course about literary history at the university. The fact was that she saw her job as her hobby. I listened a bit jealous and thought about my own job as a lawyer. It was not a bad job, on the contrary, many would have given a lot to be in my position. But I was tired of it. I was tired of hearing people lying in court, see cases being closed by lack of evidence even if we all were more or less certain that the offender sat right in front of us.

 

Marit listened with interest while I was telling her about my job. She thought it seemed exiting but asked me if I was not scared of being threatened in or outside the job. That was something I had not reflected that much about. As a lawyer you have to be objective and there for did not oral abuses touch me that much. It was a part of the job.

 

I changed subject. I asked her about her family, if she had any. She lit up and I saw how her eyes sparkled a little. She told me about the first time they met. How dorky she thought he was for studying to become an engineer. He acted a bit swishy at first but not so much later they were, and still are, inseparable. They had a two years old son and they had recently moved in to a new apartment. When she told me that he worked as an engineer I could not prevent myself from thinking about Henry, my date, he also worked as an engineer. Maybe they were colleges. And she said that they recently moved to a new apartment, what a coincidence. Henry had not been able to meet so much the past because he was moving to a new apartment. 

 

Marit must have noticed that I did not any longer listen. She asked me where I was heading. I started to blush as I began to tell her about my date.

-       Wow, she said. How existing is that! Who is the man who makes you blush like that?

I did not know what to say. I could never tell a married woman that I dated a married guy. She would judge me with good rights. So I said that he was the cutest thing I had ever met and that even though things were very good between us there were some complications.

-       Yeah, life is wonderful and amazing but I have always wondered why it has to be so complicated, she said.

I nodded agreeing and asked her what plans she had for today.

-       My husband has a lot to do at work right now, he feels like he is never home. I thought I was going to kidnap him for lunch. Then we can make some plans for the weekend as well.  We are going away somewhere. Maybe to a spa or something.

I expressed my jealousy and did in the same time discover that I had to push the “stop” button. I had to go off the bus the next station. So did Marit.

 

Henry had promised to meet me at the station. The idea that I would soon be in his arms made me shudder. The heat from the sun’s rays warmed through the window panes. I saw some birds high up in the blue sky. They looked so free and careless. 

 

We went off the bus and Marit and I said good-bye. Maybe we would see each other again sometime. Then I saw him standing a couple of meters away. I started to walk in his direction. I smiled at him, trying to get eye contact. But he did not look at me, he looked through me, he stared at something behind me. As soon as I heard here voice I understood what had happened. Engineer, wife, a kid and a new apartment. Of course, Henry was Marit’s husband. My heart froze but I continued walking. I walked passed the man I just now had visioned about a future with. That vision was crushed to pieces. I continued walking with tears rushing down my face. I did not look back. I would never look back just to see the future I would never reach.

 

 


I do it for the love

 Lite pepp för att lätta upp en annars ganska grå onsdag
 
 
 

FAUST OCH FAUSTIN AND OUT

Tänkte berätta lite om helgen för att väga upp mitt halvt deprimerande inlägg tidigare. I fredags var jag med mamma och bror på premiären av Faust och Faustin and out på stadsteatern. Riktigt tung föreställning som är över tre timmat lång, men jag skulle abslout rekommendera er att se den. Det är en mix av Goethes klassiska Faust mixad med Fritzl-berättelsen. Hur den säcken knyts ihop får ni se om ni ser den haha. Fast känn er inte dumma om ni inte förstår, det gör nämligen inte ens skådisarna själva.
 I alla fall, innan föreställningen åt jag och Erik på Familjen. Supertrevligt ställe, bra service (vet inte om vi fick extra bra för att Erik kände personalen men det tror jag inte), god mat med spännande smaker och ett stort plus i kanten för de fantastiska drinkarna vi avrundade med. Nomnom. Igår städade jag och fixade på mitt rum, så skönt att nu kunna se golvet. På kvällen såg jag på melodifestivalen följt av Sherlock Holmes med Madde och Jennie. Lugn, skön och mysig kväll. Idag har jag tränat och om en stund kommer några kusiner på middag. Sen måste jag plugga och förebereda inför morgondagens intervju.
 
Hoppas ni har en skön helg med nära och kära. Puss!
 
Haha, en liten före- och efterbild. Trodde att jag skulle behöva vika kläder hela natten...
 

122 dagar

Då var det söndag igen, som vi har längtat, eller hur? Nja, hade inte bangat några fler lediga dagar men nu är det bara en vecka kvar till lov så det är bara att ligga i. Den här veckan ska mycket bli gjort. Imorgon har jag en intervju med en person inför mitt gymnasiearbete, vilket ska in om cirka två veckor (!!). Självmordsveckor på g. Till på torsdag ska jag även ha hunnit skriva en engelskanovell. Gah, nu kändes lovet ganska långt bort ändå. Det enda positiva är att jag inte planerat någon under lovet för att kunna sitta med mitt gymnasiearbete dag ut och dag in. Kan tyckas som dålig planering men helt ärlig vet jag inte när jag skulle ha hunnit innan heller. Vi har inga "gymnasiearbetsdagar" eller projektveckor som bara är till för gymnasiearbetet, vilket jag vet att många andra skolor har. Istället har vi haft ganska fullt upp i alla andra ämnen samtidigt som vi ska ha hunnit med att göra gymnasiearbetet, som måste vara en vetenskaplig rapport. Haha, fyfan va jag låter grinig nu. Förlåt. Självklart handlar allt om hur man prioriterar. Om jag hade lagt mitt sociala liv på hyllan och slutat spela fotboll hade jag absolut haft mer tid till skolan. Men nu när man är så jäkla skoltrött känns det inte värt det. Istället känns det sociala livet och pauserna från skolarbetet viktigare än någonsin. I onsdags lagade jag, Alexia och Malin middag och gick ut och drack öl. Vi var alla väl medvetna om högen med skolarbete som bara växer men valde för en gång skull att skita i den och istället ha kul och trevligt tillsammans. Skolan får inte ta över. Skolan är inte allt. 
 
Och det är trots allt inte långt kvaaaar, 122 dagar för att vara exakt. Gråter av lycka bara av tanken på fjärde juni, för då tar vi studenten!
Utan mina pinglor hade det aldrig gått.  <3
 
 

RSS 2.0