Ett litet ord.

Jag måste börja med att be om ursäkt till de som umgåtts med mig idag. Jag brukar kunna hålla negativa känslor inom mig för gruppens bästa men idag har jag varit en riktig bitterfitta. Förlåt. Samtidigt är det ett fint tecken att man kan ha såpass hög tillit till varandra att man faktiskt accepterar att ingen är perfekt alla dar i veckan. Och att man ibland kan släppa på barriärerna som håller inne det mörka, slemmolnet som ibland brummar till lite extra. Vänskap handlar ödmjukhet, respekt och acceptans. Pilarna måste gå fram och tillbaka. Om de är enkelriktade visar det på ett ojämlikt förhållande som med all säkerhet tillslut kommer att brista. Man ska kärleka sig själv och andra.
 
Den tror i alla fall jag på, kärlek alltså. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0